Annelie Karlsson

Och idag kommer älsk hem efter ett par kämpiga dagar där uppe på landet :) <3

Jag måste seriöst ta tag i det här med att ta körkort. Det känns som om det är påväg att rinna ut i sanden lite nu. Måste..... kämpa! SUPPORT??!?!?!?!

Yeye, Elias är uppe på landet och bygger på våran stuga tillsammans med hans pappa Stefan och kusinen Greger! Har fått se lite bilder och det ser helt fantaaastiskt ut! Tänk att få inreda allt det där sen!!! Ska bli så jäkla roligt.. Jag och Elias kommer självklart inte tycka likadant... Till exempel så vill han måla allting vitt... medans jag älskar träfärgen som den är nu! haha.. Men vi får se hur det blir.. Vi har iaf bestämt oss för att det verkligen ska vara "landet", lite sjömans stil i vitt, rött och blått! Har ni några tips så lämna mer än gärna en kommentar om berätta! :) Såhär ser stugan ut just nu:





Vad tycker ni? :D

"Ja må hon leva, Ja må hon leva...". En härlig sång att vakna till va? Mamma och pappa kom in sjungandes just denna sång medans jag och Elias låg halvvakna i sängen! Jag fick en handplockad liten bukett och ett pappersark där det stog att resten av det som är kvar tills jag har fått mitt körkort, betalar dom. Dvs, halkan, uppkörning och teoriprov. Helt okej..  Kl. 14.00 kom den minsta skaran av släkt någonsin. De som känner mig vet att jag har en enorm släkt, och ni förstår säkert att det kändes väldigt fjuttigt att det då bara kom 6 personer. (exkl. Elias, mamma och pappa som också var där.) Men samtidigt var det rätt så skönt, jag fyllde ju faktiskt inget speciellt så det fanns ingen anledning till något storslaget.

Men jag är ju inte den enda personen som fyller år i september, av mina vänner är det 3 till. The fantastic four, Jag, Rebecca, Mange och Carro. Och för 3 år sedan när vi började ettan så sa vi att vi någon gång skulle fira våra födslar tillsammans. Men det får bli nästa år då vi fyller 20. :D Men den här gången har jag och Carro iaf tagit oss tiden att fixa något tillsammans. Så, idag ska några av våra vänner komma hem till mig på en stor buffé med fika. Carro har bakat äppelpaj med vaniljsås och drömmar. Jag själv har bakat vaniljbullar, kanelbullar och chokladpannacotta. Smarrigt. :) Ser framemot kvällen nu..,

Hursomhelst, mitt sista år som tonåring har börjat!

Okej, här kommer ett inlägg som jag egentligen absolut inte orkar skriva. För jag vet inte ens vad jag ska skriva. Och då kan man ju alltid skriva det, för det är ju iaf nått... som man kan skriva alltså! Och kolla, har redan kommit typ... 3 rader. Och du har ju läst hit, så du kan du ju lika gärna fortsätta läsa. Vem vet, det kanske ploppar upp nått väldans intressant om ett litet tag. *Fortsätt hoppas* -.-' 

Kan ju säga att jag har gått ner typ.. 9 kilo :) And more to go. Har iaf börjat äta MAT igen.. Innan var det bara vätska i 3 veckor. Ifaaaaaalll du skulle bry dig. Jag har också börjat få blåmärken överallt.. inte lika kul kanske.

Ja hur går det för det här inlägget som jag helt random kände för att skriva?  Har tydligen lyckats stapla upp det i olika stycken.  Det är ju iaf något, men fortfarande helt random. Idag fick jag reda på att Paramore kommer till Sverige den 30:e november. Biljettsläpp på LiveNation.se på fredag kl 10:00. Men då är ju frågan, vill jag dit!? Hade frågan kommit för 5 dagar sen hade jag direkt sagt ja och hoppat och peppat som ett svin, men nu kom ju frågan idag... och Mister E har tyvärr fått mig på andra tankar. SÅ JÄVLA FAIL. ledsen? Ja!  men det kommer väl rinna ut i sanden som allt annat... eller?  Skulle iofs vara sjukt kul att se paramore, men det enda jag skulle kolla på under konserten är hur din blick är mot henne.. och det suger ju! Och det kommer bli jobbigt ... men så ska ju inte allt handla om mig såklart. Så jag kniper käft igen! kanske inte lika mycket som förut bara... eller vad vet jag .. 

Förra helgen, alltså helgen som var nyss, 5 - 6 sept, var jag med Elias, Patrik, Frida, Julia, Philip, Sebastian, David, Fredrik och Ida ute på Gums. Gums är en liten, fast relativt stor, ö som Patrik och hans familj äger. Vi hade sjukt kul, (förutom det Elias sa då såklart, alltså stycket innan, för det hände under den här helgen). Jag och Elias fick sova i en liiiiiten gullig stuga... :D. Hursomhelst, vi åt och drack och hade det trevligt :) Bilder därifrån kommer upp på bilddagboken inom kort. Och Tack Julia för pratstunden! Du är bra :)

Well, det blev ju faktiskt ett rätt så långt inlägg tillslut. Känns bra att skriva ner det man tänker ibland. Från scratch. Försöker egentligen bara låta rolig och intressant, men vet inte hur bra jag lyckas. Vet inte ens varför jag skriver.. Kan man köpa ett knippe självförtroende på blocket?

tjo.

Jag vill kunna stå stark, ensam, utan dig och utan stöd.
Jag vill kunna säga vad jag tycker rakt ut, till vemsomhelst.
Jag vill att folk ska acceptera vad jag tycker,
att folk ska stötta mig i vad jag tycker..
Jag vill komma först i listan, innan alla andra.
Jag vill att du ska försvara mig, bara mig.
Jag vill kunna lita på folk, utan att se alla andra möjligheter.
Jag vill kunna sjunga ut till dig vad jag känner.
Jag vill att du ska förstå, inte bara lyssna.

Men jag kan inte stå stark, inte ensam, jag behöver dig för det.
Och jag håller käften för att inte såra er.
Jag skiter i att folk inte accepterar vad jag tycker, även om det är jobbigt.
Jag kämpar mig fram även om stödet inte finns där helatiden.
Jag kniper igen och ser alla andra komma före, för att jag vill inte förstöra för dem.
Jag försöker att inte säga något om att du försvarar alla andra framför mig,
men ibland skriker det inom mig, och jag kan inte låta bli att räcka upp handen ur mörkret.
Jag vill lita på dig, och jag gör det, men möjligheterna kommer alltid finnas där,
möjligheter där vi kan misslyckas, både du och jag och alla andra. Du får inte blunda för det.
Jag sjunger inte vad jag känner, jag viskar så du knappt hör.
Och jag tror det är därför du tror att du lyssnar,
Men det krävs mer än att du ska lyssna.
Du måste förstå.
Och jag vet inte om jag kan sjunga för dig, inte om det här.
Jag är för rädd att såra dig,
därför fortsätter jag att viska,
därför fortsätter jag att hålla käften,
därför fortsätter jag att ha handen i mörkret,
för din skull.

Jaa, som ni ser så går jag nu åt det ljusare hållet! Kommer ta ett tag att få det som jag vill, men det är det värt för att inte förstöra håret, men det har bra kvalité, som frisören säger! (Men en inpackning kan ju aldrig skada, haha) Syns kanske inte så jättestor skillnad på bild, men det syns i spegeln :)

Så, vad tycker ni ???
//Annelie